Detektoristen

Detektoristen

Kontakt:

detektoristen@sverigesmetallsokarforening.se

Islamiskt silvermynt

ArtiklarPosted by Redaktionen Sun, March 29, 2015 13:20:44

Ett islamiskt silvermynt från 700-talet låg plötsligt framför mig i den leriga jorden. Pannlampans sken reflekterades i den skinande metallen. Förbryllande likt modernt aluminiumskräp, det tog ett par sekunder innan polletten trillade ned. Myntet, en persisk Dirham präglad för Kalif Muhammad al-Mahdi av Abbasiddynastin, var i förvånansvärt bra skick trots att det sannolikt legat i jorden i runt tusen år. Under modern tid har det mot alla odds överlevt i ploglagret under de tunga jordbruksmaskinerna med sina allt mer djupgående plogar.

Om mynt kunde tala. Sedan myntet präglades i Bagdad runt år 780 CE har det färdats tusentals kilometer, sannolikt via handelsvägarna längs de östeuropeiska flodsystemen. Hur många gånger har det bytt händer på vägen hit? Hur många århundraden senare hade det tagit sig hela vägen till Mälardalen? Vad (om något) som döljer sig i anslutning till fyndplatsen kommer att visa sig senare under året då en efterundersökning kommer utföras i Länsstyrelsens regi.

Ett par veckor senare är jag fortfarande upprymd av upplevelsen av att ha kommit forntiden nära, och bidragit med en liten försvunnen del av pusslet. Fyndet är sannolikt ett obetydligt tillskott till underlaget för de kvantitativa numismatiska studierna, men för den lokala historieskrivningen kan det vara betydelsefullt. Den främsta vinsten kanske dock framförallt är möjligheten att generera intresse och nyfikenhet kring forntiden hos lokalbefolkningen. Fyndet är långt ifrån unikt. Det högkvalitativa silvret från mellanöstern var en eftertraktad handelsvara och återfinns i stora mängder i Skandinavien. Drygt 70 000 islamiska mynt har påträffas i Sverige varav merparten är skattfynd från Gotland, Öland, och några lokaler på det svenska fastlandet. I Danmark där man under årtionden aktivt eftersökt förhistoriska metallföremål har bara runt 5 000 mynt påträffats, det säger något om vilka mängder islamiska mynt som sannolikt ligger kvar i våra jordar.

Vår absurda lagstiftning

Min glädje över fyndet lyser sannolikt igenom texten, något annat vore väl märkligt? Detta är dock farligt nära den knivskarpa gränsen för vad som är tillåten tankeverksamhet inom det svenska systemet. I Sverige är det nämligen förbjudet att med metallsökarens hjälp ha för avsikt att hitta fornfynd, dvs föremål äldre än 1850. Samtidigt är påträffade fornfynd är en oundviklig och regelbundet förekommande konsekvens av vår verksamhet.

Det är med andra ord förbjudet att ge sig ut i sina godkända sökområden och hoppas finna en skilling från 1821, medan det däremot är helt ok att hitta samma mynt så länge det inte var din ambition att påträffa fornfyndet. Detta belyser den absurda situation vi som svenska hobbydetektorister behöver lära oss att hantera. För att utöva hobbyn på ett lagligt vis krävs därmed inte bara ett tillstånd utan även ett disciplinerat sinne, för vem har inte sedan barnsben drömt om att hitta en "skatt"? Det är ju inte heller någon hemlighet att många av oss har ett brinnande intresse för historia och förhistoria, men detta får vi alltså försöka förtränga vid utövandet av vår hobby.

Syftet med den restriktiva och komplicerade lagstiftningen sägs vara att skydda kulturarvet. Konsekvensen är en hämmad metallsökarhobby, samtidigt som hotet mot kulturarvet består. Antalet fällande domar mot metallsökande plundrare kan räknas på ena handens fingrar, samtidigt som framträdande motståndare av hobbyn gärna målar upp ett betydligt mer skrämmande scenario. Sanningen däremot är att det främsta hotet kommer från annat håll, och att en växande metallsökarhobby är lösningen på problemet.

Det moderna jordbruket (tillsammans med skogsbruk och annan exploatering) är det överlägset största hotet mot metallföremålen i våra jordar, se brottsförebyggande rådets rapport (Korsell & Källman 2008 s.71). Jordbruksmaskinerna blir allt större, tyngre och plöjer djupare. De försurade jordarna bidrar med ytterligare påfrestningar för föremålen. Stora delar av detta hotade kulturarv kommer inte att överleva ännu en generation. I Danmark har man sedan 70-talet med metallsökarhobbyns hjälp aktivt eftersökt och räddat förhistoriska metallföremål i ploglagren. Detta har resulterat i att ett jämförelsevis enormt material finns att studera och beskåda på landets museer. Någon plundringsproblematik existerar inte i landet, inte ens på Bornholm som har större fyndtäthet än Gotland. Efter varje plöjning ger sig de frivilliga ut och undsätter föremålen i nöd, samtidigt som man med sin närvaro håller kriminella element borta.

Till skillnad från vårt grannland har vi i Sverige däremot valt att låta föremålen ligga kvar i åkrarna, vilket tyvärr innebär att de sakta smulas sönder under plogarna. De försvinnande få mängder föremål i jordbruksmiljö som berörs av uppdragsarkeologiska undersökningar förkastas i stor utsträckning till dumphögarna, eftersom man i huvudsak är intresserad av strukturerna under ploglagret och tycks sakna både resurser och vilja att bedriva systematiska detektorundersökningar vid avbaningar. De få undantagen i form av god detektormetodik inom expoateringsarkeologin och något enstaka eftersökningsprojekt bidrar inte till någon nämnvärd förändring till denna dystra verklighet.

Samtidigt finns hundratals seriösa amatörer runt om i landet som gladeligen skulle bidra med otal timmar ideell arbetskraft, varför inte dra nytta av denna resurs?

Olle Södergren

Referenser
Korsell, Lars E. & Källman, Linda (2008). Kulturarvsbrott. Stockholm: Riksantikvarieämbetet



  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Håkan Sun, March 29, 2015 16:42:34

Trevligt fynd, men det är som jag skrivit tidigare helt otroligt att Ls ska efterundersöka en plats bara för att det påträffats en dirhem. Sådant slutade danska arkeologer med på 70-talet, de låter hobbyn konstaera om det är en skatt innan de åker ut i fält. Återigen ett bevis för att svenska arkeologer/ls har noll koll både på förekomst av metallföremål, hur dessa ska tolkas, vad som utgör ett hot och, inte minst, på hobbyn!

Posted by Tomas Andersson Sun, March 29, 2015 15:08:50

Bra skrivet Olle, och lycka till med resten av vad som kommer hända med denna händelsen.