Detektoristen

Detektoristen

Kontakt:

detektoristen@sverigesmetallsokarforening.se

Sluta kalla oss skattjägare

ArtiklarPosted by Redaktionen Wed, September 09, 2015 11:05:32

I flertalet av de skrivna artiklarna i media om metallsökare har man valt rubriken skattjägare och skattjakt, vilket ger en missvisande bild av våra avsikter. Metallsökning är en stimulerande friluftsaktivitet, inte helt olikt fiske då man aldrig vet vad som fastnar på kroken. En stor del av metallsökningen i Sverige äger rum på stränder och grönområden där kapsyler och moderna mynt hör till de vanligaste fynden. Det är dock ingen hemlighet att många av oss har ett brinnande intresse för historia och forntid. Vi tycks vara dem enda som vill göra någonting för att rädda de fornsaker som vittrar sönder på landets åkrar, men inte för ekonomisk vinning. Vårt intresse för detta är grundat i ett engagemang för kulturarvets bevarande. Nuvarande lagstiftning hindrar oss dock från att bidra med vår ideella arbetskraft inom detta område.

Kulturmiljölagen innebär att man behöver Länsstyrelsens tillstånd för att använda metallsökare, om man inte vill riskera böter och fängelse. För oss är det en självklarhet att följa lagen, trots att vi inte anser att dess nuvarande utformning gynnar kulturarvets bevarande. Vi vill hävda att lagen motverkar dess syfte att bevara och skydda kulturarvet, specifikt vad gäller de hotade fornsakerna i Sveriges ploglager som förstörs i en rask takt. Lagen säger nämligen i 19 § att tillstånd att använda och medföra metallsökare får lämnas endast för verksamhet som

1. avser sökning efter annat än fornfynd, eller

2. ingår i vetenskaplig forskning hos det allmänna.

Ett tillstånd får förenas med de villkor som är nödvändiga för att säkerställa att metallsökare inte används i strid med denna lag.

Vad definierar lagstiftarna att ett fornfynd är?
3 § Fornfynd är föremål som saknar ägare när de hittas och som

1. påträffas i eller vid en fornlämning och har samband med denna, eller

2. påträffas under andra omständigheter och kan antas vara från tiden före 1850. Lag (2013:548).

Scenariot lyder att man ej kan få tillstånd att använda metallsökaren på en brukad odlingsmark som sedan tidigare ej är känd för att vara intressant utifrån arkeologiska aspekter om man medvetet vill hitta föremål av metall som kan antas vara från tiden före 1850. Detta sätter stopp för amatörarkeologer att tillföra historisk information om platser som höjer värdet på kulturarvet genom att använda metallsökaren för att ta upp metallföremål från jorden där risken föreligger att dem annars vittrar sönder.

Risken med detta är att ovan nämnda intention att rädda vårt gemensamma kulturarv kan ställa amatörarkeologen på samma sida av myntet som ”plundrare” vars intresse ligger långt bortom att dela med sig av kulturarvet.

Sverige består av 41 miljoner hektar land, och det ökade intresset för metallsökare bör omhändertas så att man skapar en resurs med tillräckliga kunskaper för att låta oss vara behjälpliga i den arkeologiska processen och tillsammans skydda samt vårda vår kulturmiljö.

Är dessa mynt en ”skatt” eller ett förlorat kulturarv och hur skulle dem se ut efter ytterligare 100 år i jorden?





Text: Robbin Ask Ordf Sveriges Metallsökarförening Foto: Peter Högberg, Hans Norstedt, Daniel Lundblad & Thomas Widmark

Kulturmiljölagen (KML): http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Lag-1988950-om-kulturminnen_sfs-1988-950/



  • Comments(0)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.