Detektoristen

Detektoristen

Kontakt:

detektoristen@sverigesmetallsokarforening.se

Debattinlägg

InsändarePosted by Redaktionen Tue, March 11, 2014 18:24:11

Vem tillåts bidra till det arkeologiska arbetet?

Under det senaste årtiondet kan vi se många exempel inom den svenska arkeologin på en mer öppen och inkluderande attityd till allmänheten. Detta har kommit till uttryck genom publika satsningar t.ex. öppna utgrävningar, grävdagböcker på webben, workshops mm. vilket sannolikt bottnar i stävan efter att nå ut till nya målgrupper och att öka intresset, förståelsen och legitimitet för ämnet.

I kontrast till detta finns ett utbrett motstånd och en oförståelse gentemot ideella aktörers deltagande i den arkeologiska processen. I synnerhet gällande hobbydetektorister som väcker starka känslor hos många politiker, handläggare och arkeologer. Mycket av vilket många menar vilar på fördomar färgade av ett par enstaka - av medier och enskillda politiker - uppblåsta rättsfall. För att bedöma rimligheten i de befarade riskerna med denna verksamhet bör den aktuella lagrumet nämnas. Vi har en av västvärldens strängaste lagstiftningar gällande metallsökare vilket garanterar att alla laglydiga detektorister endast avsöker platser där LST utfärdat tillstånd, undviker kända fornlämningar, rapporterar in fynd samt avbryter avsökning vid påträffad fornlämning. Detta borde rimligtvis innebära att metallsökning utgör en minimal risk för förstörda fyndkontexter. Detta behöver ställas mot nyttan av att nya fornlämningar och lösfynd påträffas och kan studeras.

Den komplicerade ansökningsprocessen är sannolikt orsaken till verksamhetens minimala utbredning i landet jämfört med länder som t.ex. Norge, Danmark och Storbritannien där mer liberala attityder råder och detektorföreningarna har täta samarbeten med kulturmiljövården. En stark lagstiftning och noggrann byråkrati är inte nödvändigtvis ett problem, alla är ense om att vår forntid behöver ett starkt skydd. De flesta län har dessutom en väl fungerande handläggning, men eftersom att lagrumet förlitar sig på LST-handläggarens godtyckliga bedömning finns stora skillnader i hanteringen. Interna attityder, fördomar och politiska åsikter tycks i vissa fall överträda det lagstadgade kravet på objektivitet. Det återstår att se om tillämpningen av den nya kulturmiljölagen kan råda bot på denna problematik.

Jag anser att man både från politiskt och akademiskt håll behöver ta tag i och diskutera dessa frågor -inte bara för att tillfredsställa EU-kommissionens kritik av den Svenska modellen - utan för att vår förhistoria och frågorna kring dess förvaltning är för viktiga för att låtas styras av fördomar. Istället för att fokusera sin oro på de kriminella aktörer som ändå kommer söka utan tillstånd tycker jag man bör tänka på all kunskap som går förlorad när lösfynden vittrar sönder i jorden. Ska endast en utvald elit inom den snäva ramen för exploateringsarkeologin tillåts göra aktiva insatser för att rädda den? Varför ser man inte de ideella aktörerna som en tillgång i det arkeologiska arbetet? Inte bara som en spetskompetens att kalla vid behov på utgrävningar utan även för att ta tag i det som ligger utanför ramarna för den exploateringsfokuserade arkeologin, där kontinuerligt plöjd åkermark med sina lösfynd är ett framstående exempel.

Jag vill vidare rekommendera Håkan Svenssons utmärkta inlägg i debatten: Det pågår en tyst massaker på metallföremål i landets åkrar, Fornvännen 108

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6577/2013_136.pdf



Olle Jönsson

Arkeologistudent vid Södertörns Högskola









  • Comments(2)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Ulf Örnell Wed, April 23, 2014 12:06:31

Mycket bra..

Posted by Magnus Wed, March 12, 2014 08:56:51

Bra innehåll och väl formulerat.